Måndag...

Trött som en liten blå i morse men lyckades komma in på jobbet i tid.. 10 min för sent räknas inte. Möten, surr och varmt i ullkostym... så kan arbetsdagen sammanfattas.
Med eld i baken brände jag iväg för att hämta upp Fabbe på skolan men på väg dit så ringde det och han gick hem med tvillingarna. Så jag då... tog tag i uteplatsen! Och som det behövdes! Dels låg där en sorts juniorsäng i många delar som skulle till grovsoprummet och har man ett barn av varianten "pinn-pojke" så kan märkliga fynd göras. Fabian tar med sig det mesta hem.. allt kan användas. Aldrig glömmer jag när han skulle slänga sopor åt mej och upptäckte Paradiset i form av våra välsorterade soprum. På uteplatsen fanns då div. kasserade datorer med tillbehör, skor, sprayflaskor som innehållit hårspray och herrdoft, en kopiator... mm.

Vid sådana tillfällen väljer jag mina krig. Han får hållas och så i smyg en vacker dag gör jag mej av med allt igen. Idag fick bli en sådan dag. Så jag har sopat och burit bort saker jag inte vill tänka på var de varit eller vad de var. Kvar är nu ett mycket ruttet äpple som ligger i det innersta hörnet, gammal mat har jag svårt för... tar det i morgon. Nytta har jag gjort iallafall! Skönt.

Nu har vi myst och rodnat till Tsatsiki, Morsan och Polisen.
Kloka ord från just den filmen; När den rätte dyker upp säger hjärtat till. Då får huvudet säga vad det vill.
Så sant!