Omsorg om de sina....

Jag har under en längre tid totalt ignorerat en familjemedlem. En viktig sådan. Som underlättar mitt liv dagligen och som aldrig svarar emot. Lilla röd. Min lilla, lilla bil, som en del av mina kollegor inte ens kallar för bil bara för att den är så liten.
Något hände en vinterdag uppe i Sidsjön och sedan dess så har den skramlat och väsnats ganska mycket. Mitt sätt att reparera var att höja volymen på radion så jag inte hörde.... För 3 veckor sedan fick Lilla röd punktering på ett av vinterdäcken. Sommardäcken är stulna. Hon har varit smutsig och eländigt skitig invärtes. Och stått stilla eftersom jag fått låna bilar än här, än där. Nu har jag gett henne kärlek; nya sommardäck, den fantastiske mannen ute på däckfirman i Gångviken fixade oljudet med en slangklammer, dammsugit, tvättat och plockat i ordning. Det känns bra, som att jag gjort nytta och faktiskt så spinner hon och går bättre än någonsin.

Gångviken förresten... har ni varit där någon gång? Varje gång jag åker utomlands och färdas från flygplatser som alltid ligger ute i bushen, så ser jag mej omkring och tycker det är så sjabbigt. Tänker för mej själv att men huga så skräpigt det är utomlands och villken oordning och så mycket sopor. Gångviken är som Sveriges svar på dessa transfersträckor... Liiiite rädd blir jag varje gång jag åker dit och lika skönt tycker jag att det är att åka därifrån. Men som sagt, Sundsvalls snällaste bilfixar-man har firma där. I bråten.