Jag har känt mig som en zoombie och nästan haft panik för hur lite jag har orkat med.
Jag har ju ont i höfter och rygg, en inflammation som inte vill släppa. Att det är inflammation är min egen högst privata diagnos och jag vill helst av allt veta vartifrån den kommer. Nu är det ju så att jag har alltför många intelligenta, kunniga vänner och syskon. Vilket ju inte låter fel men det är ju inte så att de säger samma sak... närå. Just nu provar jag osteopat. Sedan ska jag prova något annat...
Idag har iaf varit en piggare dag.
Första dagen på länge.
Kört muskelstep och orkade.
Handlat mat och ska duscha nu.
Kanske orkar läsa lite bok... vi får se.
Se här vilken fin Morsdagpresent jag fick av min son;
Då är det lätt att glömma allt tjafs.
Då vill jag bara pussa på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar