Så känns det... Konsert i kväll i Stadshuset för Fonus räkning.
Har bjudit in över 600 personer men vete tusan hur många som kommer...
Jag kommer säkert sitta där och gråta till sommarsångerna för det gör jag jämt!
Vackraste tolkningen av Den blomstertid nu kommer är fortfarande Lill Lindfors och Nisse Landgren. Går inte att överträffa. Men innan jag får gråta så är det så mycket som måste göras... Och mitt i alltihop ska jag vara med på en bisättning ute i Matfors med den söta lilla änkan som förlorat sin man efter 62 år! Det är idag rätt unikt, de träffades när hon var 16 år. Undrar om någon i min bekantskapskrets kommer fixa det?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar